120822
120822
Klarblå himmel efter en regnig natt, 11 grader.
Idag tar jag upp ylandet:
Ylandet är ett märkligt beteende och väldigt ursprungligt, skulle jag vilja påstå.
Många av de vilda Canis sorter som finns ylar, få skäller. P g a detta är det lätt att tänka att mer ursprungliga raser borde ha lättare att yla medan vissa hunndraser som är avlade längre ifrån ursprunget skulle ha svårare med ylandet.
Jag har sedan några år (skrivet augusti 2012) grannar med ett gäng draghundar. Draghundar av mixad draghunds härstamning. Får jag gissa är det Siberian Husky, Karelsk björnhund, Greyhound, Grönlandshund, Border collie, Alaskan malemut och diverse andra varianter i dessa hundar. Alltså hundar nära hundens ursprung, eller som jag skulle vilja påpeka, vissa raser som bevisligen är mixade med bl a Varg under senaste århundrandet. De ylar återkommande och regelbundet.
Många hundar har lätt att yla, men långt till skallet.Ylet tycks "smitta" och verkar vara otroligt starkt i vissa hundar.
För de som inte förstått det så jag har många olika hundar av många olika raser. Några så kallade ursprungliga raser, några som är väldigt långt från ursprunget.
Mina ursprungliga raser är Podengo Portugués (påstår FCI, SKK, Portugals rasklubb o s v), Italiensk vinthund och sist skulle jag hävda även korthårig Chihuahua.Mina mer skapade raser skulle jag kalla Chihuahua långhårig, och framför alla Japanese chin.
När det gäller ylandet får jag snabbt bekräftelse på mina enga funderingar.
När alltså grannarnas hundar sätter igång och ylar ett par gånger om dagen, så startat mina 5 Italienska vinthundar klockrent och ingår i sången, alla utan undantag, allså även en 3 månader ung valp. Mina två korthåriga Chihuahuas också, och även en av de långhåriga. Av övriga hundar så är det de som gör tappra försök att yla ibland fast låter enbart löjliga, det är den ena av mina 2 Podengo Portugués, en av de långhåriga Chihuahuas och t o m några få av mina Japanese chins.
Övriga två långhåriga Chihuahuas och de flesta av mina Japanese chins + den korthåriga Podengon, de försöker inte ens yla.
Vad fyller då ylandet för funktion? Det finns många olika användningar av beteendet. Ett är att tala om att de finns, muta in sitt revir, hålla ihop gruppen, kalla hem en avvikare o s v.
Klarblå himmel efter en regnig natt, 11 grader.
Idag tar jag upp ylandet:
Ylandet är ett märkligt beteende och väldigt ursprungligt, skulle jag vilja påstå.
Många av de vilda Canis sorter som finns ylar, få skäller. P g a detta är det lätt att tänka att mer ursprungliga raser borde ha lättare att yla medan vissa hunndraser som är avlade längre ifrån ursprunget skulle ha svårare med ylandet.
Jag har sedan några år (skrivet augusti 2012) grannar med ett gäng draghundar. Draghundar av mixad draghunds härstamning. Får jag gissa är det Siberian Husky, Karelsk björnhund, Greyhound, Grönlandshund, Border collie, Alaskan malemut och diverse andra varianter i dessa hundar. Alltså hundar nära hundens ursprung, eller som jag skulle vilja påpeka, vissa raser som bevisligen är mixade med bl a Varg under senaste århundrandet. De ylar återkommande och regelbundet.
Många hundar har lätt att yla, men långt till skallet.Ylet tycks "smitta" och verkar vara otroligt starkt i vissa hundar.
För de som inte förstått det så jag har många olika hundar av många olika raser. Några så kallade ursprungliga raser, några som är väldigt långt från ursprunget.
Mina ursprungliga raser är Podengo Portugués (påstår FCI, SKK, Portugals rasklubb o s v), Italiensk vinthund och sist skulle jag hävda även korthårig Chihuahua.Mina mer skapade raser skulle jag kalla Chihuahua långhårig, och framför alla Japanese chin.
När det gäller ylandet får jag snabbt bekräftelse på mina enga funderingar.
När alltså grannarnas hundar sätter igång och ylar ett par gånger om dagen, så startat mina 5 Italienska vinthundar klockrent och ingår i sången, alla utan undantag, allså även en 3 månader ung valp. Mina två korthåriga Chihuahuas också, och även en av de långhåriga. Av övriga hundar så är det de som gör tappra försök att yla ibland fast låter enbart löjliga, det är den ena av mina 2 Podengo Portugués, en av de långhåriga Chihuahuas och t o m några få av mina Japanese chins.
Övriga två långhåriga Chihuahuas och de flesta av mina Japanese chins + den korthåriga Podengon, de försöker inte ens yla.
Vad fyller då ylandet för funktion? Det finns många olika användningar av beteendet. Ett är att tala om att de finns, muta in sitt revir, hålla ihop gruppen, kalla hem en avvikare o s v.